jag vill skriva allt, det vill jag alltid. men jag måste alltid begränsa mig, jag får aldrig skriva allt. ibland skriver jag (för) mycket, ångrar mig, tänker att alla jag känner läsar vad jag skriver här (undersöker, bedömer, försöker förstå)
jag kan inte slänga ut mitt hjärta, men jag gör det ändå. jag har fått lära mig att man ska vara rädd om sitt hjärta. samtidigt vill jag inte sluta ge mig själv här. men kanske borde jag det. kanske borde jag bara lämna ut mitt innersta till mina närmaste.
och det där med att må dåligt. jag tror inte jag mår sämre än någon annan. ibland/oftast är jag vaken mer eller mindre än en helt vanlig tonåring. jag mår fint och jag mår skit. och det är ganska så underbart.